Matilda Berlin


Att bli bekväm i sig själv
En självklarhet för många, men långt ifrån alla. 
En egenskap som jag är avundsjuk på. En som jag önskar att alla fick födas med.
 
Går vi tillbaka 2-3 år så var jag så sjukt osäker, blyg och obekväm i mig själv. Det fanns ärligt talat ingenting jag tyckte om med mig själv. Utseende, personlighet, livsstil - det fanns verkligen inget.
Jag var tillbakadragen och tystlåten. Höll mig alltid i bakkant, syntes och hördes sällan, men höll mig alltid i mitten för att inte sticka ut. Min bästavän skulle en gång beskriva min klädstil och sa då att den var basic. Och det var så. Mörkblå jeans och en tröja från antingen HM, cubus eller Bikboks basic märken. Ni vet dom där som till och med heter Basic. 
Jag var Basic.
 
Det är först nu på sistonde tiden som jag har börjat bli bekväm i mig själv. Jag är fortfarande långt ifrån 100% där, men närar mig sakta och säkert. Hur sjukt är inte det? Rätt så exakt 20 år har det tagit mig att bli vän med mig själv. Det borde vara allas rätt att få födas med egenskapen att vara bekväm och älska sig själv.
 
Efter att ha gjort en del tänkande och självransakan har jag kommit fram till 3 faktorer som hjälpt mig att komma hit jag är idag.
 
- Det första är min fantastiska pojkvän! I vått och torrt finns han där och stöttar mig. Han pushar mig att våga göra saker jag annars aldrig skulle göra och låter mig väldigt,väldigt sällan ta den enkla vägen ut. Desutom kan jag helt ärligt säga att det inte gått en enda dag sedan vi blev tillsammans som han inte ger mig komplimanger och berättar hur smart, stark, snygg, sexig och fantastisk han tycker att jag är. Jag kan lova att hälften av gångerna (framförallt dom när man ligger sjuk på soffan med tovigt hår, snorig näsa och sunkigaste mjukiskläderna på) så ljuger han. Men omedvetet bygger han konstant upp mig
 
- Det andra är mitt jobb. Jag har hittat något jag älskar att göra, något som jag satsar på och gör att jag känner mig självsäker på det jag lär ut. Desutom går halva mitt job ut på att stå på scen framför större grupper där allt fokus ligger på mig. När jag gick i skolan var presentationer det värsta jag visste. Hjärtklappningar, svettningar och konstanta stammningar var allt jag associerade presentationen med. När jag idag tänker på att stå och hålla en klass tänker jag på självsäkerhet och den där adrenalinkicken man får när man gjort ett bra jobb.
 
- Nummer tre är att jag faktiskt tycker om min kropp och mitt utseende mer. Jag tränar mycket och äter bra vilket leder till en kropp jag är bekvämare i. Jag tvivlar på att jag någonsin kommer komma till en kropp som jag är hundra procent nöjd med. För det gäller att hitta den där balansen mellan träning, hälsa, äta cleant (den där jäkla hysterin på sociala medier gällande det) och att faktiskt leva. 
 
 
 
Det är en lång resa och det finns inget recept på exakt hur man skall göra för att bli bekväm i sig själv. Alla är olika och det här måste man göra individuellt. Omge er med folk ni älskar, och som älskar er. Utamana er själva. Lär er att älska er själva.
Har ni liksom jag inte haft turen att födas med den egenskapen, är det dom tipsen jag har.
 
Massor med kärlek till er! (och till mig själv)