Ena sekunden vill jag verkligen bara lägga mig ned och gråta. I nästa kan jag nästan känna enorm lycka.
Ena sekunden vill jag bara lägga mig ned och ge upp. I nästa känns det som att allt rullar på i full fart.
I 1,5 halv månad har vi nu bott hemma hos mina föräldrar eftersom att vi varken har toalett, rinnande vatten eller, från och med idag, något kök.
Medan andra njutit utav en lugn påskhelg har vi kört järnet med renoveringen. Under tiden som Richard och hans pappa har hållt på med badrummet har jag idag fått hjälp av min mamma och pappa och rivit ut hela köket. Det finns inte ett skåp, inte en hylla, inte någonting där. Helt galet!
Våran lägenhet är verkligen definitionen utav kaos... Vad ska man säga? Jo, det kan ju bara bli bättre, haha!
10 kommentar(er)
