Jag vet att Richard kommer att finnas där den dagen något är jobbigt för mig, oavsett vad det är eller hur han behöver visa det, så kommer han ALLTID att finnas just då.
Därför vill jag självklart finnas där för honom dom ögonblick jag ser min chans att göra just det där lilla extra. Så hela dagen, som skulle gått till plugg…, gick istället till ett matlåde-maraton. Inte för mig, utan för Richard. Jag skulle helt klart ljuga om jag sa att det inte var hundra gånger roligare än slutprovsplugg, haha!
Så när Richard kom hem från jobbet fanns det matlådor till honom i överflöd. Och jag fick dessutom känna att jag verkligen gjort något bra. Både för honom och för oss =)