Matilda Berlin


Plötsligt älskar jag livet igen

Som ni kanske har märkt, har jag under de senaste månaderna varit väldigt stressad, pressad och smått panikslagen över livet. Helt ärligt har jag emellanåt känt mig deprimerad.
Tankar som; vad ska jag bli? hur ska jag orka med vardagen? varför har jag inte hunnit med lika mycket som mina vänner? hur ska jag hinna skaffa barn? hur ska jag hinna plugga? hur ska jag få pengar? borde jag bara ge upp?, snurrat runt i mitt huvud och omedvetet pressat mig nedåt.
Vissa dagar har jag knappt velat stiga upp ut sängen för att det har inte riktigt känts som någon idé.

Men så kom det en natt. Ni vet en sån där när man bara inte kan somna. Då tankarna bara snurrar, men utan att vara några konkreta, utan mer som ett dis. Jag vände och vred på mig, klockan gick och gick, och inget hände. Förens jag plötsligt klockan halv 2 kom på det:

Jag ska bli mäklare! 

 

Och eftersom jag är som jag är, så var det så enkelt.
Så jag kröp upp ur sängen och lämnande Richard sovandes där, medan jag satte mig framför datorn och körde igång. Jag började söka utbildningar, jag maildade en kompis jag har som är mäklare och en annan som pluggar till det just nu, jag anmälde mig till högskoleprovet och började söka boende. Haha!

Vid halv 5 hade jag äntligen fått den ro min hjärna behövde och jag kunde krypa tillbaka i sängen.
Och trots de 2 timmar sömn jag fick den natten (hur jag som behöver mina 8 timmar klarade dagen därpå förstår jag inte) har jag mått på topp sen dess. Livet är bra! Livet är fantastiskt!
Jag har äntligen fått tillbaka den där peppen jag har saknat!

Så, förutsatt att jag kommer in, väntar en ny framtid i höst. Jag kommer att lämna min älskade ö, min trygghet, min nyrenoverade lägenhet (hur surt…?) och min familj. Men jag är redo! Jag är laddad och jag är taggad! 

Livet - let’s go! 

 

 


 

#1 - Jessica Zederfeldt

Åh vad underbart! Jag är så glad för din skull!! Mäklare är nog ett riktigt roligt yrke! Och jag håller alla tummar att du kommer in! Jag vet också känslan av hopplöshet och att man bara vill ge upp. Men ha då den natten i minnet nästa gång en sådan period dyker upp i livet, och minns: hur surt allt än känns och när man inte vet ut eller in så låt "det rätta" komma med tiden! Och sen är det en själv som måste välja att ta chansen! Vilket du nu gjort! Så grymt och jag gissar att det kommer passa dig superbra :D kram ♡

Svar: Tusen tack för din fina kommentar! Den träffar verkligen helt rätt och rakt in <333
Matilda Berlin